känslig

Jag är så sjukt känslig nu, hormonerna spökar till det riktigt för mig och jag gråter och jag gråter.

Jag tar åt mig av allt och jag grät i säkert en timme för att Sebastian ätit upp den sista youghurten. Jag blir galen på mig själv för jag känner inte igen mig. Det här är inte jag. Jag går fån glad till ledsen på bara några sekunder och jag orkar mig knappt utanför dörren just nu. Vill så gärna ut och träffa kompisar, hitta på saker,städa och fixa men jag orkar inte, orken bara försvinner så fort jag har tänk mig göra något. Idag kom jag inte upp ifrån sängen för ens klockan var halv fem. Har ju inte ätit något på hela dagen så min älskade Mormor körde oss till ica så vi kunde handla hem till lite mysmat. Potatisgratäng och kött med vitlökssmör får det bli. Ska försöka röja upp lite här hemma också så jag kan bjuda hem min nya vän Sofie på fika någon dag här när orken bestämt sig för att komma tillbaka :)

Som sagt, just nu är det en väldigt jobbig tid och jag tar åt mig av minsta lilla. Så jag ber om ursäkt om jag brusat upp över småsaker men jag kan inte hjälpa det just nu.