Sista dagen på 2012. Jag tänker tillbaka på det året som gått och jag måste säga att jag lärt mig så mycket om mig själv. Jag är stolt över mig själv som kommit så långt på så kort tid och jag har lång väg kvar att kämpa mig fram igenom men jag kommer komma i mål, jag kommer klara av det.
Jag har lärt mig så himla mycket om både mig själv och andra människor.
Jag har verkligen förstått vad mycket folk faktiskt ställt upp på mig och speciellt min familj. Min underbara familj som jag under 2011 sköt ifrån mig mer och mer. Nu under 2012 så har jag verkligen låtit dom kommit mig nära inpå livet, dom har fått reda på hur jag känt och dom har sett mig komma tillbaka till den där glada Angelica som jag en gång var och mycket av det är Sebastians förtjänst. Tack vare honom orkar jag leva, jag kan se ljust på livet och jag kan se fram emot att vakna upp på morgonen.
2012 har för mig varit ett fantastiskt år med mycket glädje, skratt och kärlek.
Det har såklart också bjudit på en del motgångar som vi tillsammans har kämpat oss igenom. Men motgångar gör en starkare? jag känner mig i alla fall starkare, starkare än någonsin.
Dom nätterna som jag gråtit mig igenom med panikångest naglat sig fast i mig medans Sebastian har hållt om mig, kramat mig och bara pratat mig lugn. Varför har inte alla en sån man?
Dom dagarna minnena tar över, jag minns det som jag en gång försökt förneka och förträngt, då fanns Sebastian och tog emot mig när jag fall.
Även om jag är en riktigt bitterfitta väldigt ofta,gnäller, tjatar och aldrig är nöjd så älskar jag Sebastian mer än något annat i hela världen. Han är den som jag vill leva mitt liv med, Pappan till mitt barn.
När man sitter och tänker tillbaka på ett helt år såhär så blir det rörigt och hoppigt i all text för man kommer på mer och mer som man gärna vill skriva om och det jag mest vill få fram är att jag tycker att jag växt enormt som människa.
Den sista tiden under 2011 mådde jag riktigt dåligt, gick inte en dag utan självskada och tårar. Sebastian kom in i mitt liv, ryckte upp mig när jag var som mest krossad och vi kunde inte sluta träffas. Kanske inte var på det bästa sättet jag gjorde det, men det var bäst för mig. Sebastian var bäst för mig och jag var tvungen att lyssna på mitt hjärta. Vilket jag inte hade gjort på länge. Jag hade försökt att trycka undan mina egna känslor väldigt länge. Visste inte längre vem jag var och jag visste inte alls vad jag kände längre.
Jag önskar att varenda människa fick uppleva den kärleken som jag fick uppleva när jag träffade Sebastian! Att alla bara fick känna den värme som just den fantastiska människa gett mig.
Nej åter till ämnet, blev mycket Sebastian där ! Men det är bara för det är han som är viktigast i mitt liv.
2012 har jag lärt mig :
Att människor är olika, vissa är svin, vissa är falska och vissa är helt enkelt underbara.
Jag är inte så misslyckad som jag länge trott, jag är inte dålig på precis allt.
Jag är också värd att älskas och jag njuter av varje sekund!
Jag har en fantastisk familj som ställer upp på mig till tusen.
Jag har mer ork än vad jag faktiskt trott, jag klarar av allt som jag vill klara av!
Jag har helt enkelt i det stora hela lärt mig acceptera mig själv för den som jag verkligen är. Jag är jag , Jag är Angelica.
Jag hoppas ni får ett helt fantastiskt 2013 och att det blir fyllt med kärlek och nya bekantskaper, att ni kommer lära er massor av alla människor ni träffar och att ni kommer finna lycka!
Jag har funnit lyckan, mitt liv är komplett. I Maj har vi en dotter och det är allt jag någonsin önskat. Jag har min egen familj och det räcker för mig. Jag är lycklig.
