Godmorgon!

Fått 1,5 timmes sömn, är helt slut. Vienna sover bredvid mig i sängen nu men ändå kan jag inte sova. Tänker tillbaka, imorgon är det en månad sen hon föddes. Jag kan inte först vad fort dom här veckorna har gått! Glömmer aldrig när jag kom in på sjukhuset och dom sa att dom skulle sätta igång mig den 15/4. Försökte ställa in mig på att om tre dagar skulle jag bli Mamma. Dom tog blodprover och dom visade att jag hadröe förhöjt med vita blodkroppar vilket tydde på infektion så då sa hon att dom skulle sätta igång mig den 13/4 klockan 8:30.  även fast jag hade haft vattenavgång och var öppen så tjatade jag mig hem. Tror det var mest av paniken att nu snart skulle det hända. Sebastian övertalade mig till att stanna och sova hos hans Mamma som inte bor alls långt ifrån sjukhuset och så blev det. Han inte mer än att lägga huvude på kudden för att känna att jag inte ens kunde ligga ner för det gjorde så ont, vattnet gick och Lena körde oss tillbaka till förlossningen. Där fick jag byta om till sjukhuskläder och allt jag kunde säga var att be om ursäkt för att jag inte hunnit raka benen ;-) dom skrattade bara åt mig. Dom satte på mig ett ctg och Viennas hjärtljud sjönk så vi fick snabbt gö till förlossningsrummet och just då ville jag bara lägga mig på golvet för det var då inte lätt att gå mitt i en värk! Fick ett nytt ctg på mig och hjärtljuden fortsattw att sjunka, dom försökte sätta en elektrod på hennes huvuf men den vägrade fastna. Paniken bara slog som en stor trumma i bröstet på mig. Efter krystvärkarna börjat så tog barnmorskan min hand och sa " nu gäller det inte dig längre utan nu måste vi få ut henne" blev livrädd och under några sekunder så hann jag gå igenom massor av olika saker i huvudet och rädslan om att bli snittad. Fick lustgas och allt kändes mycket lättare. Fick kraft ifrån ingenstans! Efter ca 2 timmar från att vi kom in till förlossningen var min lilla Vienna född. Drn vackraste varelsen jag någonsin sett. 2385g ren perfektion! <3