Låt tiden stanna en stund, låt mig få känna efter. Idag vet jag varken ut eller in.
Jag kan inte andas, klumpen i bröstet blir bara större. Vet inte längre vad jag känner eller vad jag tycker. Jag har slutat hoppas.
Vienna, jag längtar efter dig! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar