Oj vad jag älskar min dotter! Gör riktigt ont i mig att hon måste ha sondmatning. Idag vällde allt över mig eller började egentligen redan igår kväll men alla tankar kom, jag har blivit Mamma! Som jag längtat. Har längtat efter den här stunde så länge jag kan minnas och jag har ju aldrig haft en tanke på att man ska bli inlagd på sjukhuset. Man har ju alltid tänk att man ska hen nästan på en gång, mysa, fixa iordning och få pröva alla dom där söta kläderna som bara hängt och väntat på att få bli använda men här sitter vi, ger sond varannan timme, ammar så ofta jag jan trots det gör riktigt ont, inte ens fått satt på henne kläder än och inte haft en chans att visa upp denna fina människa för dom som jag vill ska se henne. Man känner sig så maktlös och idag har jag varit helt slut. Har inte orkat göra så mycket och har verkligen dåligt samvete för att jag inte gjort mer. Sebastian är helt fantastisk med Vienna och han kämpar på som aldrig förr, jag önskar jag vore lika stark. Jag vill bara åka hem och börja mitt nya liv med Vienna och Sebastian. Jag längtar tills vårt liv startar påriktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar